Blacko

Idag var ingen bra dag, jag fann migsjälv sakna dig. Sakna våran kemi, våra rörelser tillsammans. Jag brukar aldrig tycka att jag själv gör fel men i detta sammanhang känner att jag har gjort det. Fast samtigt har det varit fram och tillbaka vårat kära förhållande. Jag har aldrig kännt för någon som jag känner för dig...

I would catch a grenade for you, but you won´t do the same...

Att inte behöva säga hur man vill bli älskad utan man blir älskad precis rätt utan ord. Han rör mig vid min själ djupt där inne, andra människor jag mött blir obetydliga som att jag inte riktigt minns hur dom var innan dig. Varje minut sekund önskar jag att jag kunde frysa så att jag aldrig hade behövt vara utan dig. Han rör mig precis rätt i mitt sinne och han älskar mig som jag var en drottning i hans värld. Det ända han kräver är att jag lyssnar på hans ord, vilket aldrig har varit mitt problem att göra.


Kärlek, lojalitet och ärlighet.

Jag har slutat eller rättare sagt jag har aldrig jagat efter människor vill dom vara med mig så är jag villig att vara där och höra av mig och vill ses... Men jag tappar tålamodet och all lust när jag inte får någon respons. Jag jagar inte efter och jag hänger inte kvar när intresset inte finns där. Jag undrade hur mitt liv skulle förändras och jag undrade om jag var villig att ge upp mitt liv som jag lever just nu. Jag behövde inte undra och jag behövde inte ge upp mitt liv. Du gav upp redan innan det ens var något man kunde kalla för något. Jag orkar faktiskt inte engagera mig i något som inte ens kommer vara permanet. Jag är inte ute efter något oseriöst men inte heller så seriöst, seriöst. Mest vill jag inte vara ensam, det är jag ju inte ändå just nu men just tanken att någon faktiskt finns där och tycker om mig som jag är. Men inte ens så nära kan du vara. Inte ens så nära får jag vara dig. Jag är trött på lekar och jag är trött på katt och råtta lekar. Jag har andra saker för mig som är mycket roligare och mycket mer givande än att jaga någon som ändå i slutändan inte vill.... Så just nu har jag glömt dig, det är nästan som du aldrig har funnits.

Jag skulle försöka mig på att festa som jag var 20 bast.... Det slutade med att jag spydde och spydde.... Det fanns inget stopp.... Är det varlborg så är det! Tur det finns snälla människor som vill ta hand om en och hjälper en hem när man blir shitface... Vad höll jag på med?! Har lite fylle ångest idag faktiskt mest för att jag rökte... Allt annat är skitsamma... Nu blir det ingen fest igen på hundra år, jag orkar nog inte må så här dåligt igen....=(

Mycket har jag blivit kallad men jag brukar inte ha som vana att ljuga. Tycker det är fullt att ljuga och jag tycker att sanningen alltid den säkraste lögnen. 

Jag trodde att jag hade varit med om allt, blivit sviken på alla sätt som går. Men det här tog priset. Jag litade på dig trodde du kunde vara mitt stöd i stormen. Trodde du kunde se mig som jag är nu men du lever i det förflutna, du bor i den tid som är över. Jag har förändrats på många sätt, jag tar inte skit speciellt inte skit som inte är min skit... Ärligt talat, det blir bara mer pinsamt för dig... Jag börjar inse att jag inte har gjort något fel. Jag börjar se vad som verkligen hände vad som verkligen fanns där inne. Kan man inte älska någon ovillkorligt så finns det inget mer i min värld, jag klarar inte att bli anklagad för saker jag inte har gjort. Jag gillar inte när människor lever i en fantasi värld och inte hör vad jag säger! Antigen litar man på de ord jag säger eller så kan man skita i att överhuvudtaget vara med mig. Jag vill inte höra att jag är en slampa när det är du som är det. Det är du som är slampan för i helvete! Du är och förblir värre än vad jag någonsin kommer vara!


Vem är den egentliga horan i det här samanhanget?!

Har äntligen gett resultat!!! Dvs  av en heltidstjänst. Det är bara att jobba på då! Sen får man ju semester och skit det är ju kanon kula!! Det är ju svin gött!! Hallelulija säger jag bara!! Ett år utan semester nu äntligen får jag tillbaka på allt slit man ska fasiken aldrig ge upp altså!!

Är när människor inte svarar mig på nåt sätt. Jag menar både telefon samtal till att inte svara på det jag frågar. Jag blir irreterad för mindre på riktigt. Jag kan förstå att man inte är anträffbar 24/7 men någonstans i mellan allt har man tid att antigen skicka ett litet sms eller ringa upp mig, skicka ett mail då om det känns bättre. Men jag hatar att bli ignorerad eller klickad.

Jag blir orolig när människor inte svarar, jag vet inte hur många gånger jag har åkt hem till folk bara för att kolla.  Det kan ju vara så att dom ligger i sin lägenhet och har ramlat whatever. Jag vet otaliga gånger jag har ramlat jag har ju aldrig skadat mitt huvud någon gång ta i trä... Men tänk om?! Hur många timmar eller dagar hade jag då legat där innan någon reagerade?! Jag tycker verkligen inte att någon av mina reaktioner är överdrivna för det är ju sant, jag har ju gjort det själv flera gånger. Ramlat altså...  Man vet inte det kan hända så jävla mycket som man inte räknar med. 
Aja, kommer också bli en riktig hönsmamma eller är jag redan på väg?!
Känner att det är bättre nu i alla fall en liten pust ut, det har varit en jobbig vecka förra veckan och jag har haft för många hjärnblödningar under den vecka så jag hoppas på en bättre vecka nu. Det är sol ute så det är ju possitivt! Kanske är människor glass sugna idag?! Vem vet?!