Undrar om det finns någon jag mer jag behöver skälla ut?! Är det någon som känner att dom behöver en utskällning?! Jag kan lika gärna göra det när jag ändå håller på liksom. Så har jag fått ut all min skit för ett tag, lite frustration och ilska det är superbt! En av mina vänner sa till mig att "du är som en pitbull ibland får man dra ner dig!!" Det är på den nivån det ligger min ilska, kanske borde jag göra nåt åt det eller så kan ju folk sluta tro att dom kommer undan med saker utan att få en konsekvens. Det är det som gör mig mest förbannad!! Jag är varken dum eller efterbliven och sluta tro att jag inte skulle ge dig en fight. Jag kan vara snäll, jag kan vara jävligt snäll men om jag känner att jag har blivit lurad och sviken i ett slag då blir jag fan vansining!! Seriöst, man kan inte komma undan med vad som helst och jag låter inte någon göra det heller!! Tro fan att jag ställer till det för alla inblandade jag skiter i om människor är konflikt rädda man får står för sina handlingar så enklelt är det. Det fanns ord som uttrycktes som underskatta aldrig henne.... Nä, jag förstår inte då varför man inte förstår hur långt jag skulle gå för att få igenom min rätt. För några månader sen hade jag kanske vänt mig om och tittat bort men inte nu, jag är tillbaka, min själ är tillbaka. Den vanliga personen som brukade kämpa för sin sak är tillbaka. Så pissa på mig, jag knäcker dig i små bitar.
Men som sagt jag är jävligt trött på situationen och jag orkar inte mer nu det räcker helt enkelt.




Idag fick jag känna på hur det kändes en gång för min stackars mor, när jag var en riktig vildkatt och inte kom hem, sket i att ringa och sånt. Jag var ju ute och levde livet hade inte tid att ringa henne. Men idag, idag fick jag känna på hur det känns att inte veta om en viktig person i ens liv är ok eller inte. En riktig jobbig känsla faktiskt, jag tycker att människor dör hela tiden och sånt gör mig orolig att veta att det tar en sekund och personen i fråga är borta. Jag är gammal nu och värdesätter mitt liv högre än att köra fort för att det är roligt. Efter 27 finns ingen anledning att dö, det är då det ljuva livet börjar. Njuta av livet.  Helt allvarligt jag har aldrig varit ens i närheten av att känna rädsla i att förlora någon så starkt som jag känner nu, självklart skulle jag inte kunna leva utan min familj och några av mina vänner är för mig outbytbara, även några av dom räknas som min familj i mitt hjärta.
Det är sjukt, jag har aldrig haft en sån känsla innan och jag hatar att älska den. Jag vet inte vad jag ska göra just nu den är så stark att jag mår illa ibland.



Nu börjar slitet igen och jag undrar vad jag vill göra med mitt liv. Vad vill jag göra några år framåt?! Vad vill jag försörja mig som?? Vad skulle jag kunna arbeta som?! Det finns ju några riktlinjer jag har varit inne på men just nu är dom rätt så körda. Jag behöver komma på något nytt. Tänka om helt och bygga upp migsjälv igen, vad skulle jag vilja göra med mitt liv? Vad finns där ute som skulle kunna ge mig en gnutta lycka?!  Vad skulle jag kunna tänka mig att göra några år framåt??! Jag har en liten önskan men  jag vet inte hur jag ska få den att bli något. Den har funnits där länge, men man behöver ju få in cashen också inte bara göra roliga saker. Suck så min tanke får bli en tanke just nu och jag får fundera ett tag till för jag förlorade min själ för ett tag sen och nu är den tillbaka behöver bara fundera ut var jag ska gå vidare nu. Så jag är väldig trött för jag vet inte vad jag ska hitta på.