Blacko

För 3 år sen började jag med antidepressiv medicin och ångest dämpande.

Min läkare varnade innan att man kunde få en offrivillig vikt uppgång av tabletterna.

Det ända jag kände var att få må bättre och det var till varje pris. När jag har mått dåligt har jag alltid gått upp i vikt antar att det är ett tröstätar betende som sätter in.

Alla är vi olika och jag är nog inte ensam om att äta för mycket.

Det jag tänker nu är att man mår ju inte bättre av att bli tjock när man redan mår dåligt. Förstår inte varför dom tabletterna gör så helt sjukt. Mina vänner som äter samma tabletter har det hänt samma sak nu snackar vi över 10kg viktuppgång det är 2 storlekar större på kläderna. Samma biverkningar och tröstätar symptomen. Helt sjukt det finns liksom inget stopp i magen känns det som man bara äter.

 

Så just nu firar jag 7månader av frihet från alla piller.

 

Lika så som jag mår bra så syns det på min kropp, mina armar har aldrig varit så här stora men kroppen känns taight och hård på sina ställen. Har ganska mycket kvar innan jag är nöjd, är nere på den lägsta vikten på 3 år. Vilket känns bra det har inte gått snabbt men det var inte tanken heller utan jag ville bli starkare det var det första målet, sen kom mål nummer 2 att orka springa igen. Då krävs lite lägre vikt för att orka springa. För ca 1 år, så rökte jag som en skorsten och sprang på löparbandet för första gången på gymmet. Jag sprang 2km på 20 min och jag andades genom ett sugrör, helt slut var jag. Fy,fan vilken känsla jag kan fortfarande känna hur det kändes. Jag var nära tårarna, den som säger att rökning inte påverkar ens kondition har fel! Ni kan gå och dö för det kommer ni göra ändå i förtid!

Nu springer jag ute på barmark har lämnat löparbandet.

Springer 2km på 9,19min och jag kan andas hela tiden utan att dö på kuppen!

Vill till lägga att jag altså inte har rökt på över 1år snart!!

 

Anledningen till att jag började springa är att jag sabbade min axel förra vintern.  Fick en muskelinklämmning den var super inflammerad och jag fick stränga order från sjukgymnasten att jag absolut inte fick lyfta ett skit. Hon tittade på mig och sa altså inget gym annars blir du aldrig bra! Skit!

Jag kunde inte lyfta armen över huvudet ens, fy fan vilken smärta! 3månader av rehab och övningar med ett gummiband som skulle göras 2ggr om dagen.

Största anledningen att man får en inlämmning man har lyft för tungt. Dö bara dö axel jävel!

April var den bättre och jag kunde börja lyfta igen, men nu verkligen känner jag efter så att den inte gör ont och försöker göra övningar som gör rygg och dylikt starkare. Än så länge ta i trä är den hel.

 

Långt inlägg men det är viktigt att ta hand om sigsjälv och jag behövde mina 3år att komma tillbaka inget jag känner att jag ångrar, jag är inte ledsen över viktuppgången eftersom den ändå inte var permanent. Hade säkerligen gått ner snabbare om jag stryp kcal tidigare men som sagt smal/fet?? Nej,tack!

Vad jag ser på min kropp är att musklerna är tydligare och det ända sättet att nå dit är fettreducering utan att tappa musklerna. Så jag är nöjd! Kan bli nöjdare så klart. Men för nu är det okej!

 

Jaja slut snackat för fan! Tänk på att vi med lite mörkare pigment behöver mer d-vitamin så ut i solen nu för fan!

 

 

Den här roliga bilden får avsluta detta inlägg!! Hahaha spring Edward för nu kommer Blade!!